Smile!
2007-11-09 14:55:02
Idag är jag storyn på nåns fikarast, garanterat. Mina tänder är nämligen ett intressant kapitel. Jag får inte hål i dem. Det går inte. Kan inte hända. Never has. Vad jag däremot får är tandsten, i rätt stora mängder dessutom. Det här gör det till en väldigt dålig idé att göra det jag gjort de senaste två åren, att låta bli att gå till tandläkaren. Men det är ju så sen nån regering fick för sig att tänderna inte är en del av kroppen; det kostar apan, så man drar sig för det.
Nu gick jag dit i alla fall, Folktandvården i Täby. Jag jobbar där och man får ju välja mottagning så det blev bra. Tandläkaren undersöker mig i några minuter, sen sätter hon sig ner, tar ett djupt andetag och yttrar vad som kom att bli veckans snackis i det Lagerstedtska hemmet:
"Nu är det såhär: Du har tandsten. Du har MYCKET tandsten. Nej, du har (här pausar hon för att med gester illustrera ifrågavarande mängd) JÄTTEMYCKET tandsten!.
Hon är fascinerad, jag börjar fundera på om hon kommer be om autografer och allt möjligt. Story of my life antar jag, när jag föddes så var det tydligen en hel drös med läkare och studenter som ville titta på (jag föddes med häcken före - kanske också story of my life - men vi sparar den anekdoten till senare). Det är spännande när man får vårdpersonal att tappa hakan, men det slutar inte alltid så väl.
Så anyway, idag fann jag mig själv hos tandhygienisten för att bli av med Mount Rushmore som jag gått och sparat ihop i truten. Hon hade gått igenom bilder och noteringar och konstaterat att "ja, det här var rätt så mycket tandsten det" (jag log stolt, nåt ska man väl vara bra på). Lik förbannat kan hon inte hålla sig från att undslippa ett "Oj! Ja JÄVLAR! när hon väl stirrar in i gapet på mig.
En halvtimmes ultraljudstortyr senare var jag på väg till jobbet. Och hon förmodligen på väg till fikarasten för att befästa min position som levande legend på avdelningen. Oh yes, idag satte jag färg på någons liv...
Kategori: Mitt lilla liv
