Sånt jag inte förstår
2009-03-30 20:31:49
Jag ska alltid tycka nånting om allting, sån har jag alltid varit. Kanske inte alltid av smickrande skäl men hey, vissa karaktärsbrister har jag lärt mig att gilla. Hur som helst, jag är rätt van vid att folk inte håller med mig. Och ibland kan jag leva med det. Jag kan acceptera att jag var den enda i hela den icke-grekisktalande världen som tyckte Sofias låt "Alla" i melodifestivalen var riktigt bra. Jag köper att ingen gillar mina idéer om hur loot ska distribueras i World of Warcraft. Jag diskuterar inte djurrätt med folk, jag VET att jag inte kommer hålla med endera lägret. Fine. Det är inte viktigt.
Sen kommer vi till brott och straff. Diskussionen börjar alltid på ungefär samma sätt: Domen har fallit i något känt brottsmål, och oavsett vad som hänt och vem som gjort vad så är det alltid nån som ilsket hävdar att straffet var för milt. Eller att psykvård är att "komma undan". Och att de har det för bra i fängelset. Och här VÄGRAR jag att hålla med.
Min syn på brott och straff är att det ALDRIG får vara baserat på hämnd, ilska eller "upprättelse". Det spelar ingen jävla roll hur arga vi blir, poängen är att minska antalet brott i samhället, dels genom att ge en lämplig effekt på den specifikt dömde, dels genom att verka avskräckande för andra. Det är vårt ENDA mål, inte att "ge igen" på brottslingen eller ge offret "upprättelse". Ingen har rätt till hämnd, det är bullshit och barbari. Släpp det, det har ingen plats i ett civiliserat samhälle.
Visst kan vi prata "hårdare straff", men då får ni fanimej visa att det HJÄLPER. Och generellt sett så brukar det faktiskt inte göra det, snarare tvärtom. Grejen är att vi måste ju släppa ut de flesta brottslingar någon gång (annars kan vi ju lika gärna ha livstid för ALLA brott). Att en mördare lider helvetets alla plågor på vatten och bröd i 40 år känns säkert skitbra i Gamla Testamentet-nerven, men vad är det för människa som kommer ut sen? Vi måste faktiskt tro att folk kan komma tillbaka in i samhället, vi måste det. Tuffa tag HJÄLPER INTE, du får bara ett råare samhälle med råare brottslingar som hamnar längre utanför.
Och sen det där med psykvård. Det är tvådelat: Först finns det de som faktiskt är psykiskt sjuka i det avseendet att de inte kan skilja på rätt och fel. De människorna behöver vård, and that's it. Det finns ingen skuld, det finns inget behov av att "avskräcka", inte om (och det är förvisso ett stort "om") en sjukdom berövar dem förmågan att kunna bedöma och ta ansvar för sina handlingar. Här handlar det ENBART om vård. Antingen kan man hantera sjukdomen, och då släpper man ut individen, eller så kan man inte det och då är vi nödgade att hålla personen inspärrad för sin egen och andras säkerhet.
Sen finns det en annan del. Många som kan och bör hållas ansvariga för sina handlingar har fortfarande psykiska besvär. AD/HD och liknande är tydligen väldigt vanligt bland våldsbrottslingar. Missbruk är vanligt, såklart. Och personligen anser jag att den som avsiktligt brukar våld mot en annan människa mer eller mindre per definition lider av en psykisk störning. Här finns det en skuld, ett behov av att utdöma en påföljd, men dessa människor behöver lik förbannat vård. Inte för att det ska "daltas med brottslingar" utan för att det är det bästa sättet att göra samhället bättre och säkrare för alla. Vård och rehabilitering kommer inte rädda alla, men vi skulle kunna göra så jävla mycket mer om folk bara släppte machoskiten om att det inte ska "daltas med brott" och behövs "hårdare tag".
Josef Fritzl blev tydligen skickad till nån form av psykisk anstalt, det var det som gav upphov till diskussionen som fick mig att börja skriva det här. För jag tycker det är bra. Det här är en man som förvisso anses vara kapabel att ansvara för sina handlingar, det bör och kommer han få göra. Men han är fortfarande psykiskt störd (inte min uppfattning, utan rättsläkarna som undersökte honom), vilket torde vara ganska uppenbart med tanke på vad han har gjort. Jag känner ingen medkänsla för den här mannen, men jag tycker det är viktigt - speciellt när det handlar om ett sånt här fruktansvärt brott - att vi gör allt vi kan för att hindra att det händer igen. Undersök den här mannen, ta reda på vadfan som driver en människa till detta. Och släpp för i HELVETE inte in honom bland vanliga brottslingar hur som helst. Vi snackar om ett monster här, hand upp alla som tror att det hjälper någon att låta andra dela cell med honom, liksom.
Ungefär så tycker jag. Och jag F Ö R S T Å R inte varför folk inte håller med mig. Inte retoriskt "förstår" utan jag FATTAR verkligen inte. Alltid när man snackar om sånt här så ska folk börja tävla om vem som är för de hårdaste straffen och de är tamejfan aldrig nöjda förrän brottslingen hängts upp i snoppen över en grop med utsvultna hyenor tills han ramlar ner. Jag kan inte relatera till det här synsättet ALLS. Jag tror inte ens jag kan respektera det, det känns mer som någon slags emotionell reaktionsbildning än en genomtänkt och rationell åsikt. Eller kortare uttryckt: "bullshit".
Jag hatar det. Jag vill tro att vi är bättre än så.
Kategori: Jag tycker
Ulrica Schenström avgår
2007-11-01 15:51:02
Politikers privata förehavanden skapar en skandal. Den kvinnliga inblandade får avgå. Den manlige blir kvar. Igen.
Kom igen! Nu har vi en sån där elefant i vardagsrummet igen.
UPPDATERING: Okejdå, han kanske inte får vara kvar ändå. Säkert BARA för att jag var tvungen att skriva om det...
Kategori: Jag tycker
Omoral my ass
2007-10-31 11:22:45
DN skriver om forskaren Jonas Frykberg som drar slutsatsen att moraliska mönster påverkar sjukfrånvaro och sjukskrivningar, och att det förklarar högre sjukfrånvaro i de norra delarna av landet (underförstått: i norrland är man lat och vill inte jobba). Kopplingen gör han genom att jämföra bland annat antalet utomäktenskapliga barn som föddes i olika geografiska områden på 1800-talet (när sånt fortfarande bar nån slags moralisk innebörd).
DN påpekar att det här är ett känsligt område där det är lätt att folk blir förbannade. Och det stämmer, det blir man. Det här är fel på så många nivåer. Inte för att det är något konstigt i sig med att moral påverkar arbetsmoralen, det säger sig ju liksom självt. Det är bara presentationen som är motbjudande föraktfull.
Först en liten lektion i samhällsvetenskaplig metod: Det är skillnad på korrelation och kausualitet, också känt som "drunkningsolyckor har inget med glassätande att göra". Lägger du upp siffrorna brevid varandra så talar de sitt tydliga språk; när det äts mycket glass så drunknar folk på löpande band. Anledningen till att vi inte kräver flytväst för glassinköp är faktorerna inte påverkar varandra bara för att de samvarierar. I det här fallet så är det ganska lätt att hitta en tredje faktor som påverkar bägge oberoende av varandra (det är varmt, duh..). In short: Att X och Y ökar samtidigt betyder inte att den ena har någon som helst inverkan på den andra.
Det här leder oss in på det stora skälet till att jag sitter här och är förbannad. Elefanten i vardagsrummet, den för mig ack så uppenbara oberoende anledningen som kan påverka bägge faktorerna (samhällsmoral samt sjukfrånvaro): Pengar, dammit! Eller "klassperspektivet" som det kanske egentligen heter, men folk brukar få kommunistskräck och sluta läsa då. Dra fram den där jävla kartan med siffror över sjukskrivningar och födda oäktingar och smäll på med statistik över medelinkomster, arbetslöshet, etc. Vad tror du att du kommer få se då? Just det.
De norra delarna av landet har alltid varit mest ekonomiskt utsatta medans de södra ackumulerar välstånd. Att det påverkar saker som lojalitet mot samhället, ohälsa och antal i arbete är en självklar följd av det. Det gör inte invånarna till latare eller moraliskt svagare människor.
Kategori: Jag tycker
Dagens sanning
2007-10-19 12:39:15
...kommer från Johnny:
Just nu finns det bara två sorters människor, menar Försäkringskassan: De som kan arbeta 40 timmar i veckan med tråkiga saker och de som inte kan arbeta alls.
Varför måste glappet mellan produktiv medborgare och samhällsparasit vara så förbannat stort? Inte undra på att folk villar bort sig i tomrummet därimellan.
Kategori: Jag tycker
Den här gången blev det rätt
2007-10-16 13:22:43
"Stureplansprofilerna" har blivit fällda i hovrätten. Tack! Äntligen drar domstolen en någorlunda mentalt frisk slutsats av klarlagda fakta.
Jag är inte egentligen för "hårdare bedömningar" eller minskade beviskrav, jag har inte principiellt något emot att våldtäkt är ett svårt brott att bevisa. Och jag kommer aldrig vara för hårdare straff, "tuffare tag" eller nån annan sån machoskit.
Nej, det som har varit så åt helvete galet med det här fallet, Tumbafallet, mfl är den fullständigt bisarra slutsats rätten så ofta kommer fram till. Man slår fast att man bedömer kvinnan som trovärdig, man slår fast att hon har utsatts för grova övergrepp, man slår fast att hon har befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd, men att männen "inte kunnat förstå detta".
Det här är patriarkalt vansinne på högsta nivå. Männen befrias från allt ansvar. Man behöver inte tänka efter. Man behöver inte lyssna på hennes ord. Man kan helt glömma bort att man haft i henne litervis med alkohol och kanske lite andra droger på det. Det är okej, du har inget ansvar när du har chans att få knulla. Bara kör på.
Idag slog hovrätten fast att det inte får gå till så. Den slog fast att omdömeslöshet och ren dumhet inte är ett försvar. Tack för det.
Kategori: Jag tycker
De laglösa
2007-10-08 15:36:06
Jan Guillou's "Ondskan" slår an på den här strängen, men driver kanske aldrig hem poängen fullt ut. Hur som helst så vet alla det redan i bakhuvudet: ungdomens sociala ordning utgår från våldet och förmågan att utdela det.
Det börjar tidigt i grundskolan, hackordningen bland killarna etableras beroende på vem man kan spöa upp eller inte. Det är viktigt, det styr nämligen vad man får säga och till vem. Den som står över dig har fritt fram och kan reta dig för vad han vill. Svara tillbaka och få spö. Positionen måste ständigt försvaras, det är viktigt.
Under min uppväxt har jag känt flera som stått över det här. Somliga gör det, kalla det uppfostran, kalla det intelligens, av en eller annan anledning är de bättre än så. Man kan stå över, men aldrig utanför. Våldet finns där, och den som vill ställa sig över får slåss likafullt. Mer än andra, faktiskt. Bestämmer man sig för att inte ta skit från den som tror han har rätten att dela ut det, då slåss man. Oftast inte ett regelrätt slagsmål, men en spark här, en knuff in i ett skåp där, etc. Man lär sig att det är såhär. Man vänjer sig. Våldet finns där dagligen och det är lag. Jag skulle kunna räkna upp så många saker jag varit utsatt för och inblandad i som i teorin kan ge åratal i fängelse. Men i praktiken är det bara vardagen i en skolkorridor. Anmäla? Varför då, det var ju vardaget? Om det finns överallt och ingen någonsin reagerar, vad ska en liten grabb tro? Så man accepterar det. Man tar sig igenom skolåren med våldet som konstant.
Så det är inte så konstigt egentligen, att när man är kring 15 så blir det mer sofistikerat. Man blir äldre, mer uppfinningsrik. Strukturerna har utkristalliserat sig. Våldet behöver inte vara begränsat till vad man själv kan prestera, kommer man på. Nu handlar det om hur många man känner. Pratar nån skit om dig? Kom dit med fem polare och spöa upp honom ("snacka skit" är nämligen det absolut allvarligaste av brott. Enbart misstanken om att någon sagt något han inte borde räcker. Hackordningen måste försvaras. Sparka neråt, så hårt du bara kan).
Så nu hände det plötsligt, en 16-årig grabb anfalls och slås ner av 5 jämnåriga. De sparkar och slår honom så illa att han dör, och nu är alla i chock. Nu måste vi stoppa "ungdomsvåldet". Jag tror grabbarna som sitter häktade nu mest är chockade över att han dog. "Vadå, kan man dö av att bli sparkad och slagen? Men det är ju så vi alltid har gjort? Det här var det aldrig någon som sa något om."
Jag är inte chockad, inte det minsta. Jag är djupt sorgsen, det här är så tragiskt att orden inte finns. Men det förvånar mig inte ett jävla dugg. Jag vet hur jag växte upp, "ungdomsvåldet" var överallt, mitt i vardagen. Och det här var inte "förorten", "ghettot" eller nån annan clichée, det här var mitt i Stockholms innerstad. Precis som för grabben som nu fått sätta livet till.
Är vi verkligen intresserade av att stoppa ungdomsvåldet? Vi vuxna, framför allt ni som har eller jobbar omkring barn, är ni det? Varför gör ni ingenting då? Sparkarna och slagen haglar överallt, i varenda korridor, på varenda skolgård. Varenda liten knuff, varenda liten spark, varenda jävla fysisk kränkning av någon någonstans oavsett hur liten har del i det här. Det är allvarligt, markeringar måste göras. Slår man en medmänniska så gör man något sjukt. Så GÖR man inte. Det måste markeras. Hårt. Sätt stopp. Anmäl de här sparkarna och slagen. Ta in polisen. Få ett stopp på det. Sluta sätt vardagsvåldet på samma nivå som klotter på skåpen eller snöbollskastning. Ta det på allvar.
Folk kan faktiskt dö.
Kategori: Jag tycker
Hunden är bokstavligt talat...
2007-09-17 17:26:50
...begraven. Det är nog det jag har svårast för i hela den här härvan med teckningarna på profeten Muhammed som rondellhund. Att ingen vill visa dem. Det går i princip inte att se dem. Att försöka diskutera det blir plötsligt en nära-Monty-Python-upplevelse ("if anyone else says 'Jehova'..") där vi ska diskutera något som existerar men som ingen får visa.
Jag har funderat på det där länge, och det stör mig att jag inte hittar något bra argument. Spontant ställer jag mig på konstnärens och de publicerande tidningarnas sida, jag tror många gör det. Det svåra uppstår när man ska hitta ett argument tyngre än "men det är ju bara en TECKNING ffs!".
Visst, det är bara en teckning och man kan tycka att det är orimligt/ologiskt att tycka att det är så stort att man vill stifta lagar, mörda, kräva offentliga ursäkter, censurera, etc. Men samma argument kan lika lätt anföras mot vad som helst i vilken religion som helst. Liksom, hur logiskt är det att Jesus gick på vattnet? Svaret ligger inte där, i alla fall inte så länge man vill acceptera och respektera religioner (och det vill jag).
Yttrandefriheten är inte total. Den har aldrig varit det heller. Tyvärr får man väl säga, men det är inte praktiskt möjligt. Så man kan väl inte egentligen anföra det som argument heller (eller kan man? Jag vet ärligt talat inte). Men det kanske åtminstone är önskvärt att göra den så stor som möjligt.
Vad jag i vart fall känner mig hyfsat säker på är att man inte kan kräva av andra att leva efter sina egna lagar. Att visa bilder som väcker anstöt kanske är brist på respekt, men att tvinga på andra sin tro är väl rimligtvis det också. Det är väl ungefär det här konstnärer som publicerar dessa verk vill prata om. Jag undrar om det inte trots allt är vitkigt att de får det.
PS. Om du vill se teckningen så kan du hitta den Lars Vilks blogg, postad den 21:a juli i år. Det faktum att jag inte vågar länka direkt till den ser åtminstone jag som ytterligare ett tecken på det absurda i situationen.
Kategori: Jag tycker
